Mörkt motiv av Louise Penny

Den här boken skulle kunna vara en sån där typiskt engelsk deckare som utspelar sig i en pittoresk liten by på den engelska landsbygden. En sådan där då någon dör för att snart följas av ett helt gäng andra mystiska dödsfall under tiden som den till åren komne kommissarien domderar omkring sina undersåtar i jakten på mördaren som självklart visar sig vara driven av att någon har varit otrogen med någon annans fru för femton år sedan vilket resulterade i ett utomäktenskapligt barn som sedan lider allvarliga psykiska men av sin turbulenta barndom i fosterhem. Eller något liknande.

Som sagt det skulle kunna vara en sådan deckare om det inte vore för att skådeplatsen för dödsfallet är en pittoresk liten by i Kanada, inte långt ifrån Montreal. Kommissarie Gamache kallas in för att lösa fallet och trots att han är lite till åren kommen så slutar likheterna med den typiska deckarens kommissarie och kommissarie Gamache där. Gamache är en på alla sätt en behaglig bekantskap, anmärkningsvärt nog dras han inte ens med alkohol- eller tobaksproblem, som tror att teamarbete och uppmuntran är den säkraste vägen mot att lösa ett mord. Självklart har han en "wing-man" i Jean Guy Beauvoir som på samma gång är stöddig och respektfull.

Nå, hur som helst, någon dör i alla fall. I det här fallet en äldre dam ute på promenad i skogen. Vapnet tycks vara en pilbåge vilken inte förvånar någon i den lilla byn då jaktsäsongen för pilbåge är i full gång i trakten. Frågan är om det var mord eller en olyckshändelse. Samtidigt som ingen kan förstå varför hon var ute och promenerade i skogen utan sin hund så frågar man sig vem som skulle kunna ha anledning att vilja röja stackars gamla Jean Neal ut vägen?
Det jag framför allt gillar med den här boken är att författaren inte har fallit i fällan att göra det för enkelt för sig. Lösningen på bokens drama är skickligt invävt i berättelsen och slutet överraskar på det där bra sättet då man säger till sig själv, "Jahaaaaa, ja men det borde jag ju ha förstått", när man inser att alla ledtrådarna fanns där. Dock är det så skickligt berättade att lösningen inte uppenbarar sig förrän man når bokens sista kapitel.

Och persongalleriet sedan, fantastiskt! Och så uppfriskande att det inte är de typiska karaktärerna som man är van att läsa om. Hela berättelsen är så starkt präglad av en miljö och en kultur som man inte är så van att läsa om och det påverkar naturligtvis också människorna som gestaltas.

Som jag brukar säga när jag läst något riktigt bra; LÄS!

(Bild får vi tydligen vänta på, någonting är knas med Blogger)